Min HBT Historia Del II
Min andra historia kommer att handla om mitt, då, nya liv inom HBT världen!
När jag väl kom ut så hade jag en känsla inom mig som om jag hade missat hela HBT svängen under tiden som jag var i garderoben. Jag kände därför, och inte vet jag varför, en liten desperation att ge mig ut på en gång och leva livet. Det behövde inte just vara inom HBT världen utan mer att bevisa för resten av världen vem jag var. Jag var för en gång skull sann med mig själv och då skulle jag tamejfan vara sann mot resten av världen också. Det här resulterade i en ganska effektiv outing process inför vänner och familj [Outing processen för min familj kommer i ett senare kapitel]! Det var också rejält med festande under den här perioden och ett ganska ytligt liv som stod för dörren. Jag har innan inte brytt mig om hur jag ser ut eller uppfattas av andra. När jag dock begav mig in i HBT världen, som är en oerhört narcissistisk och utseendefixerad värld så blev jag verkligen påverkad. Jag köpte nya kläder, skor och skönhetsprodukter stup i kvarten. Det fanns helt enkelt ingen nöd! Jag såg alla perfekta människor inom HBT världen och ansåg väl att jag skulle se ut som dem för att passa in i deras värld som jag missat.
De mesta händelserna som jag beskriver hände under min tredje termin här i Umeå! Jag blev väldigt utseendefixerad och väldigt mån om hur min kropp såg ut. Började träna för fullt igen sedan uppbrottet med hockeyn. Allt för att skapa en så snyggt yttre som möjligt och visst gick det bra, till en början i alla fall. Jag tycker nu att jag lät mig påverkas för mycket för vad mitt självförtroende klarade av. Man försökte ge sig ut på dejter och gayklubbar för att träffa killar men det gick inget bra alls. När man väl kommer in på deras yta så finns det ingeting därunder. Jag letade efter något mer men det var alltid den där fascaden som skulle visas utåt och det kände jag att det var något som jag inte tyckte om. Killar som jag trodde var schyssta visade sig helt enkelt vara skitstövlar, nu ska dock inte alla dras över en kam utan jag har träffat många underbara människor också. Men det livet som jag levde vid den här tiden gjorde att jag mådde sämre och sämre. Det påverkade min skola, mina relationer med kompisar och familj och inte minst mig själv! Jag mådde inte bra i den fruktansvärt utseendefixerade världen!
Det är inte förän senare som jag har förstått hur det hela har legat till. Jag är idag också väldigt mån om hur jag ser ut men det är absolut inte till den graden som det var förut. Jag tycker fortfarande om kläder och att se snygg ut för mig själv och andra men jag kan säga att jag ger blanka fan i om folk inte tycker om det jag har på mig. Det är ju inte dem som ska på sig kläderna utan det är jag! Så här var det inte förut, utan jag stod på mitt rum och provade kläder och accesoarer i en halvtimme och tänkte ganska maniskt på hur människorna i min närhet skulle tycka om det eller inte vilket ofta resulterade i flera mentala blackouts och ett sämre självförtroende.
Jag tycker ändå att jag har kommit ut som en starkare person från min jobbiga period under mitt andra år i Umeå! Jag hittade vem jag var och hur jag agerade i jobbiga situationer och kunde genom det lära mig hur jag fungerar. Tiden gick och till slut hittade jag den person som släppte in mig på djupet och det var också han som tog mig hjärta och som fortfarande idag håller det i sina händer och smeker det ömt!
Min resa inom HBT världen kan förklaras så här:
I reklamen om extra tuggumi så förklaras Ph värdet i munnen i form av en båge som går ner av angrepp mot tänderna. Sedan så går den upp igen på grund av bl.a. extra tuggumi. Den bågen representerar mitt liv inom HBT världen. Började på toppen av världen och sedan gick det stadigt neråt för att sedan räddas och nu går det uppåt för varje dag som går! Skyddet mot angrepp är hur jag utvecklat mig själv att inte påverkas av andra fullt lika mycket idag som jag gjorde förut. Dvs. jag kan idag vara i HBT världen och njuta av dess innehåll samtidigt som jag inte blir påverkad av dess fascad och för att vara ärlig, dess många många RÖTÄGG!
När jag väl kom ut så hade jag en känsla inom mig som om jag hade missat hela HBT svängen under tiden som jag var i garderoben. Jag kände därför, och inte vet jag varför, en liten desperation att ge mig ut på en gång och leva livet. Det behövde inte just vara inom HBT världen utan mer att bevisa för resten av världen vem jag var. Jag var för en gång skull sann med mig själv och då skulle jag tamejfan vara sann mot resten av världen också. Det här resulterade i en ganska effektiv outing process inför vänner och familj [Outing processen för min familj kommer i ett senare kapitel]! Det var också rejält med festande under den här perioden och ett ganska ytligt liv som stod för dörren. Jag har innan inte brytt mig om hur jag ser ut eller uppfattas av andra. När jag dock begav mig in i HBT världen, som är en oerhört narcissistisk och utseendefixerad värld så blev jag verkligen påverkad. Jag köpte nya kläder, skor och skönhetsprodukter stup i kvarten. Det fanns helt enkelt ingen nöd! Jag såg alla perfekta människor inom HBT världen och ansåg väl att jag skulle se ut som dem för att passa in i deras värld som jag missat.
De mesta händelserna som jag beskriver hände under min tredje termin här i Umeå! Jag blev väldigt utseendefixerad och väldigt mån om hur min kropp såg ut. Började träna för fullt igen sedan uppbrottet med hockeyn. Allt för att skapa en så snyggt yttre som möjligt och visst gick det bra, till en början i alla fall. Jag tycker nu att jag lät mig påverkas för mycket för vad mitt självförtroende klarade av. Man försökte ge sig ut på dejter och gayklubbar för att träffa killar men det gick inget bra alls. När man väl kommer in på deras yta så finns det ingeting därunder. Jag letade efter något mer men det var alltid den där fascaden som skulle visas utåt och det kände jag att det var något som jag inte tyckte om. Killar som jag trodde var schyssta visade sig helt enkelt vara skitstövlar, nu ska dock inte alla dras över en kam utan jag har träffat många underbara människor också. Men det livet som jag levde vid den här tiden gjorde att jag mådde sämre och sämre. Det påverkade min skola, mina relationer med kompisar och familj och inte minst mig själv! Jag mådde inte bra i den fruktansvärt utseendefixerade världen!
Det är inte förän senare som jag har förstått hur det hela har legat till. Jag är idag också väldigt mån om hur jag ser ut men det är absolut inte till den graden som det var förut. Jag tycker fortfarande om kläder och att se snygg ut för mig själv och andra men jag kan säga att jag ger blanka fan i om folk inte tycker om det jag har på mig. Det är ju inte dem som ska på sig kläderna utan det är jag! Så här var det inte förut, utan jag stod på mitt rum och provade kläder och accesoarer i en halvtimme och tänkte ganska maniskt på hur människorna i min närhet skulle tycka om det eller inte vilket ofta resulterade i flera mentala blackouts och ett sämre självförtroende.
Jag tycker ändå att jag har kommit ut som en starkare person från min jobbiga period under mitt andra år i Umeå! Jag hittade vem jag var och hur jag agerade i jobbiga situationer och kunde genom det lära mig hur jag fungerar. Tiden gick och till slut hittade jag den person som släppte in mig på djupet och det var också han som tog mig hjärta och som fortfarande idag håller det i sina händer och smeker det ömt!
Min resa inom HBT världen kan förklaras så här:
I reklamen om extra tuggumi så förklaras Ph värdet i munnen i form av en båge som går ner av angrepp mot tänderna. Sedan så går den upp igen på grund av bl.a. extra tuggumi. Den bågen representerar mitt liv inom HBT världen. Började på toppen av världen och sedan gick det stadigt neråt för att sedan räddas och nu går det uppåt för varje dag som går! Skyddet mot angrepp är hur jag utvecklat mig själv att inte påverkas av andra fullt lika mycket idag som jag gjorde förut. Dvs. jag kan idag vara i HBT världen och njuta av dess innehåll samtidigt som jag inte blir påverkad av dess fascad och för att vara ärlig, dess många många RÖTÄGG!
Kommentarer
Postat av: mamma
OH MIN SON DET KÄNDES BRA ATT LÄSA DITT INLÄGG VAD SOM ÄN HÄNDER SÅ ÄLSKAR JAG DEJ KRAM
Postat av: Rebecca
Shit vad det kan vara olika alltså. Antar att det har med uppväxt och bakrund och sådant att göra. Kul att känna igen sig i en del saker fast andra inte alls. Intressant att läsa, hur som helst. Din blogg är grym ^^
Trackback
